SITE

Dandyismen från Beau Brummell och Bruce LaBruce till Bret Easton Ellis
Georges Brummell är den ultimate dandyn och han räknas även som den förste. Redan av sin samtid fick han tilläggsnamnet Beau på grund av att allt han representerade var skönhet. Från 1794 fram till 1816 dominerade Beau Brummell sin omgivning. Han blev omedelbart en legend och författare använder honom redan generationen efter som ett exempel på dandyism. Beskrivningarna av honom nämner en man som hastigt kunde göra entré till en bjudning, ställa sig i en dörröppning, inta rummet med sin blick, för att sedan lika hastigt avlägsna sig. Effekten var optimal och syftet med den både oförutsägbara men förväntansfullt inväntade entrén och med den efterföljande lika hastiga sortin, var att skapa en myt. En bjudning var inte en bjudning utan Beau Brummells närvaro, vare sig han var i annalkande eller på väg att försvinna ut. Det var gestens effekt, en form av gest som även Warhol skulle komma att utnyttja med party-crashing några hundra år senare.

Utfdag från from Dandyismen från Beau Brummell och Bruce LaBruce till Bret Easton Ellis av Jan Hietala

© 2001-2004 författarna, konstnärerna och Site. Du är dock välkommen att spara/skriva ut ett komplett nummer (3765kb) för eget bruk genom att klicka på bilden ovanför. (Samma villkor gäller för artiklarna till höger.)